Rolf Nerlöv bland skulpturer i sitt konstnärshem, en konstnärsateljé i Malmö.

En liten pojke gråter hjärtskärande där han sitter i baksätet bland främlingar i en bil. I bakrutan ser han sin mor försvinna från hans liv. Hon står sorgset där borta och ser på honom, lika hjälplös som han. Hon har lungtuberkulos, vistas på tuberkulospaviljongen i Malmö och kan inte sörja för honom. Betty Anna Linnea Elliot, gift Andersson. Hennes liv skall nästan vara förbi innan de två återser varandra många år senare. Hon är då sjuk och dör efter ett år, men inte förrän hon först återsett den son hon en gång miste.

Rolfs biologiske far hette Kristian Albert Natanael Larsson och var övermaskinist vid flottan i Karlskrona. Ensamstående 31 år gammal fick han Rolf men ödet skulle föra Rolf bort från föräldrarna. Albert föddes på den lilla vackra, romantiska skånska ön Ven, där mycket kretsar kring havet. Albert drogs till havet och det maritima, och sonen Rolf skulle en dag beundra och teckna segelbåtar.

Adoptivföräldrarna – hemmafrun Martha och neonskyltmontören Helmer Nilsson, senare Nerlöv, från Malmö i Skåne – gav adoptivsonen Rolf en god och trygg barndom och uppväxt, men ångesten vid förlusten av modern som ettårig pojke kom säkert att prägla honom och bidra till hans tillbakadragenhet och oförmåga att stå ut med barnagråt.

I Rolfs enkla konstnärshem och konstateljé bor nu tomhet och tystnad. Ingen vacker, klassisk musik klingar mer från den lilla stereons högtalare. Den hade varit Rolfs enda materiella utsvävning i livet. Snart måste jag säga farväl till hans sista hem på jorden. Sorg och saknad väller över mig – och längtan. Men inget hopp finns nu. Det dog med pappa. Jag sitter på Rolfs knarriga, sköra gamla pinnstol och ser mig runt. Det lyser och skimrar plötsligt så underbart vackert överallt – som av skimrande pärlor och juveler mitt i all enkelheten! Det är Rolfs hjärta och själ som lyser mot oss så vänligt och kärleksfullt genom hans konstverk.

Rolf Nerlöv var en genuin, sann konstnärssjäl. Han var skulptör sedan barndomen och som vuxen målade han även vackra oljepasteller. Hans innerliga, känsliga och eteriska skulpturer har en särpräglad stil och känsla. De andas ofta ett lite sorgset vemod och ensamhet. Rolf var en ensamvarg till sin natur och blev mer tillbakadragen, sorgsen och grubblande med åren. Detta återspeglades i hans konst som  utvecklades och blev alltmer ömsint, själfull och eterisk.

Rolf Nerlöv och Ann Salthammer Nerlöv en vacker sommardag.

Caroline Nerlöv Frid, Rolf Nerlöv och Ann Salthammer Nerlöv.

Rolf Nerlöv utbildades vid Kungliga Danska Konstakademien i Köpenhamn 1960 – 1964 under Gottfred Eickhoff. Han var lärling hos svenske konstnären och skulptören Thure Thörn som skapat offentlig konst i form av statyer, skulpturer och vacker utsmyckning för Malmö Stad, bla. brunnskaret ‘Samling vid Pumpen’ på Lilla Torg, en Sankt Franciskus staty vid Djurens Vänners Begravningsplats i Aggarp, Skåne, och ‘Årstiderna’, en vacker bronsskulptur i minneslunden på S:t Pauli Mellersta Kyrkogård i Malmö.

Rolf erhöll Malmö Stads Kulturstipendium för sin konst och fick konststipendium från svenska Konstnärsnämnden. Hans konstverk ställdes ut på flera konstgallerier i Skåne, bla. Galerie Holm på Gamla Väster, Galleri Konstnärscentrum vid Stortorget, Galleri Loftet på Lilla Torg och Galleri Ströget. Rolf har gjort flera offentliga arbeten för Malmö Stad. Han utförde tillsammans med Thure Thörn en fris på tillbyggnaden på Rådhuset.

Anrika Jörgen Kocks Hus, eller Kockska huset, ligger i hörnet Frans Suellsgatan/ Västergatan på Gamla Väster i Malmö, intill Stortorget och nära Lilla Torg. Jörgen Kock var Danmarks myntmästare och borgmästare i Malmö. Han lät uppföra den vackra byggnaden på medeltiden, 1523 -1524. Kung Gustav Vasa bodde här en tid år 1524. Eminenta grannhus är Dringenbergska gården och Rosenvingeska huset, eller Rosenvingehuset. Jörgen Kock och hustrun är begravda i Sankt Petri Kyrka, framför predikstolen. Handelsmannen Frans Suell ägde huset på 1700-talet.

1966 fick Rolf i uppdrag att göra fasadutsmyckning till Jörgen Kocks hus, Malmös kända medeltidshus – vackra cirkelrosetter i handhuggen kritsten efter medeltida förlaga – i samband med restaureringen av Jörgen Kocks Gård. Sedan 1963 äger Kockums Personalstiftelse fastigheten. Medeltidens original finns på Malmö museum. Rolf Nerlövs cirkelrosetter är dekoration på södra och norra fasaden.

Rolf har huggit inskription i ett monument på Gustav Adolfs Torg i Malmö – en granitmur till minnet av planteringen av Kungalundens Lönnar. De sju lönnarna är en 50-årspresent från Malmö Stad till svenske kung Carl XVI Gustaf. Träddungen och muren ligger i närheten av Raoul Wallenbergs Park, vid kanalen.

Rolf har huggit in namn på donatorer i stenväggarna i den stora trapphallen på Malmö Museum i Malmöhus Slott och Malmö Konstmuseum. Han var en skicklig stenhuggare och utförde svåra arbeten på stora gravstenar i hård arbetsmiljö på kyrkogårdar. Vid ett tillfälle föll en stor, gammal gravsten över honom. Han förblev liggande under den tills han fick hjälp, så arbetet var ju inte utan faror.

Malmö planterings- och försköningsförening, ansvarig för offentlig konst i Malmö, erbjöd Rolf Nerlöv att göra en staty som offentlig utsmyckning på anrika Malmö Brandstation centrum från 1894. Han tackade nej då han inte fick helt fria händer. Hans orubblighet var en styrka men ibland ett hinder.

Rolf Nerlöv har gjort ett ansiktsporträtt, ett skulpturhuvud, av den kända svenska Ingmar Bergman skådespelerskan Gudrun Brost.

Rolfs konstnärskap dominerade helt hans liv. Varje vår drabbades han av svårmod som klingade av när inspirationen kom tillbaka och han kände sig lycklig och tillfreds med förmågan att uttrycka sig konstnärligt. Hans konstverk kan karaktäriseras som modern, romantisk impressionism och expressionism, med inslag av surrealism och abstrakt konst. Impressionismen dominerade hans skulpturkonst under senare år,  men abstrakt skulptur och surrealism intresserade också.

Rolf var i hjärtat en romantiker, men han fascinerades av realism och naturalism, subtilt insvept i drömmande romantik och mysticism – i det outgrundliga, höljt i mystik. Han målade vacker romantisk, impressionistik och expressionistisk konst. Hans måleri är en drömmande, modern, ibland abstrakt impressionism och expressionism. Målningarna har finstämda färger och luftig, vacker rörelse. I många målningar finns mystik, en trollsk mysticism och romanticism. Där gömmer sig mystiska väsen såsom troll i trollskogen nedan. Figurer och dramatiska djur framträder och blir levande, som i de klassiska nordiska sagorna.

Rolf var mycket engagerad i människofigurer och porträttkonst. Han gjorde kvinnoporträtt och mansporträtt, och skulpterade skulpturhuvud, porträttbyst och ansiksporträtt som allvarsamt speglar det inre livet. Porträtten har vacker, klassisk känsla med karaktärsfasta drag. Impressionism och expressionism dominerade hans bildkonst,både skulpturkonst och måleri. Skulpturer av Alberto Giacometti, Michelangelo, Auguste Rodin och Henry Moore inspirerade, och målningar av konstnärerna Vincent van Gogh, Paul Cezzane, Paul Gaugin och Paul Klee.

Feminin kvinnofigur och kvinnokroppens skulpturala form gestaltades i skulpturer av kvinnor i helfigur, naket, med kläder och i byster.

Rolfs målningar är inre ögonblicksbilder i impressionistisk och expressionistisk anda, ofta med nordisk, skandinavisk känsla. Motiv fanns i skånelandskapet med dess sköna natur. Naturen i Skandinaviens och Skånes kulturhistoriska landskap på Österlen, Ystad, Simrishamn, Söderslätt, Näset, Skanör, Falsterbo och Skagen var älskad modell. Som skulptör och landskapsmålare begav han sig ut i naturen för att finna motiv till skulpturer och målningar.

Rolf älskade träd passionerat. Träd i staden, på landet och vid havet i olika former, färger och årstider återkommer ofta i hans måleri. Han bekymrade sig om träden i Malmö när gamla, vackra och majestätiska träd höggs ned.

Rolfs konst är ibland lite sorgsen och vemodig, men samtidigt livsbejakande och längtande. Den inneboende skönheten och kärleken till kvinnor, natur och djur var grundstenen till hans skapande. Han sade att  ”alla kvinnor är vackra”, och såg inneboende skönhet hos alla kvinnor.

Redan som ung pojke i 5 – 6 års åldern visade Rolf ett intensivt intresse för skulpturkonst och skulpterade djur som han tyckte om och människogestalter. Till slut fick hans föräldrar hyra en källarlokal i huset där de bodde på Baskemöllegatan i Malmö där han kunde skulptera. Förutom under sin period som gift skulle han som vuxen alltid komma att bo i sin ateljé. I ateljén på Södra Förstadsgatan frös han förfärligt om vintern, men när informerade sin hyresvärd Idoff menade han att han inte kunde ”elda för kråkorna”. Rolf fick klä väggarna med frigolitplattor för att hålla den värsta kylan borta.

Rolf var exceptionellt ärlig, oavsett om det var till förfång för honom själv, eller oavsiktigt sårade andra. Han kunde bara förmedla sanning utan förställning så man visste alltid att han sade vad han verkligen tänkte. Extrem punktlighet var viktigt för honom ända sedan han nästan missat båten på examensdagen på Konstakademien i Köpenhamn och tvingats hoppa ombord. Efter det kunde man ställa klockan efter honom.

Rolf var en utpräglad vanemänniska och tyckte inte om förändringar. Han steg upp vid samma tid, åt vid samma tid, samma rätter på samma dagar. Torsdag var ärtsoppsdag och pannkaksdag. Rolf var osedvanligt asketisk och spartansk, och unnade sig nästan ingenting. En sidovänd flyttkartong tjänade som sovumsbord, och försöken att få honom att ta emot ens ett enkelt träbord misslyckades.

TV såg han på med misstänksamhet och ägde aldrig någon, men han tyckte om djur- och naturprogram, sport och film då han var på besök. Formel 1 följe han alltid genom åren med troget, intensivt intresse och skrev upp resultaten efter varje lopp i ett litet häfte. Han läste ofta tung litteratur, filosofi och poesi – och serietidningarna Fantomen och Tarzan.

Rolf undvek allt i livet som kunde störa hans skapande. Han var av denna anledning intensivt rädd för att leva bekvämt och traditionellt. Under många år sov han i dotterns avlagda flicksäng utan resårer. Med åren blev det mycket svårt för honom att ta emot presenter. Han ville bara ha en långsmal blomma till jul som fick plats på hans smala fönsterkarm. Exotiska orkidéer med sina fint tecknade blommor uppskattades, och äppelblomsrosa eller röd amaryllis till julen. Asketismen var självpåtagen. Han hade inte behövt leva så.

Knapptelefon var en onödig nymodighet som han tvingades till då stjärna och fyrkant saknades på de gamla. Telefoner skall rassla hemtrevligt när man slår numret. En tårtbit kunde ofta räcka två dagar. Små godisbitar köptes bara en av varje sort.

Favoritsandalerna och ytterrocken användes i många år tills de var utslitna och därefter fann han nya som såg precis likadana ut som de gamla. Dock köpte han alltid god kvalité. Då skärpet behövde bytas ut efter flera decenniers trogen tjänst cyklade han till Malmös dyraste herrekiperingsbutik, Olséns, och köpte en livrem som påminde i allt om den gamla.

Rolf älskade Anns spaghetti med hennes köttfärssås som han fick när han kom på besök om söndagarna efter de skilt sig. Därefter blev det trivsamt umgänge och sport, oftast Formel 1, eller naturprogram på TV. Ann Salthammer var av skådespelarna och andra artister en mycket omtyckt chefssekreterare på Malmö Stadsteater, numera Malmö Opera, hos teaterchef Gösta Folke. Hon har många vänner inom teater, film och konstnärskretsar. Ann och Rolf gifte sig i Rådhuset i Malmö, Januari 1966. Rolf hade på sig vit skjorta och slips – det ena av två tillfällen – det andra var i S:t Petri Kyrka i Malmö vid dottern Carolines dop i September 1967.

På bröllopet bar Ann en smaragdgrön, tunn modellklänning i ylle, svarta lackskor och en liten bukett med doftande liljekonvaljer och violer. Den sommaren åkte de på försenad bröllopsresa till Rom, där Rolf ivrigt studerade konst- och fasadutsmyckningar inför sitt kommande uppdrag att hugga cirkelrosetter i kritsten till Jörgen Kocks Hus fasad. Han kallade sin fru ”Min lilla delfin”, och syftade på hennes vackra, rundade figur som inspirerade honom, ungefär som Den lilla sjöjungfrun.

Rolf hade det knapert men kände alltid extrem aversion mot att stå i skuld och ville alltid betala omedelbart på öret vad han var skyldig – även om det var en gåva. Han ville inte ha något utöver vad han absolut behövde och han klarade sig alltid själv genom sitt arbete som stenhuggare och på den konst han sålde på konstutställningar. Hans huvudsakliga gallerist i Malmö var Galerie Holm på Gamla Väster, numera Gallery M1. Alf Holm menade att Rolf Nerlöv var den främste skulptören i Skåne.

Han var en av få som fortfarande kunde hugga för hand i granit och han anlitades av stenhuggerier som behövde specialister för speciellt krävande stenhuggeriarbeten på kyrkogårdar.

Rolf cyklade alltid och älskade att cykla runt i Skåne i skönt naturlandskap. Malmös parker var omtyckta  utflyktsmål. Där njöt han av de ståtliga träden och alla djur, och tecknade dem. Älsklingsparker var Kungsparken, Slottsparken med Slottsträdgården runt Malmöhus Slott och Pildammsparken. I Limhamns småbåtshamn och Västra Hamnen beundrade han om sommaren segelbåtar som han ivrigt tecknade. Han fann små naturglimtar och strövtåg nära hemmet runt Kirseberg och Ellstorp, och såg skönhet i det enkla och naturliga, i vardagens små, vilda blomsterängar och trädkantade järnvägsspår.

Rolf kunde vara grubblande och tungsint men han fann glädje i det lilla och i naturen – kaniner och blommande syrén utanför fönstret, ett tulpanträd i Kungsparken, vackra vildrosor och blommor, duvor, svanar, sädesärlor och andra fåglar och djur tex hermeliner som han älskade, sommarens solitära cykelturer på landet, jordgubbar till midsommar.

Klassisk musik var Rolfs djupt älskade följeslagare som talade till hans inre och inspirerade honom. Han satt ofta och rökte sin pipa, drack starkt kaffe med socker och grädde från sin kantstötta porslinskopp och lyssnade på sin älsklingsmusik. Han var otroligt beläst och läste tung, klassisk litteratur sittandes på en gammal pinnstol i köket. Han älskade poesi och de stora författarna och hade många böcker om konst, filosofi, djur och natur. Han var en ofta återkommande besökare på Malmö Stadsbibliotek och lånade där oräkneliga böcker genom åren.

Rolf hade en underbar, gudabenådad sångröst med en ovanligt låg, djup och klangfull baston och han blev tillfrågad av Lunds domkyrkas kyrkokör om han ville sjunga i deras kör, men tackade nej. Han var mycket blyg och fann det svårt att framträda och föra fram sig själv, vilket låg honom i fatet. När han ibland lät sin djupa stämma ljuda stannade allting av och man lyssnade hänfört.

Rolf kunde ha svårt för social kommunikation. En regning, mörk och kuslig kväll sökte han skydd för vädret i ett gammalt gravkapell på S:t Pauli Kyrkogård efter arbetet. En ensam kvinna kom gående på grusgången vid kapellet och fick plötsligt se en lång, diffus gestalt i en mörk rock i oväderskvällen som tycktes gömma sig mellan pelarna i gravkapellet. Hon skrek till och började springa. Rolf ville lugna och ropade ”hej, vänta” för att förklara att han inte var farlig. Då skrek hon högt av fasa och sprang så fort benen bar henne, och hon undvek sedan säkert kyrkogården om kvällarna.

Rolf hade en vacker och ren konstnärssjäl. Han både sökte och led av ensamheten. Dock hade han flera goda konstnärsvänner genom åren – de flesta svenska konstnärer, skulptörer och målare som han, men också danska och norska vänner, ofta med ett intresse för konst och kultur. Rolf offrade mycket för sitt livs passion och kall – konsten – men den gav honom tusenfalt igen. Han är djupt älskad och saknad av de som kände honom och vars liv och känslor han rört.

Caroline Frid, Rolfs dotter